Inom nordisk mytologi var asagudarna, eller asarna, de främsta gestalterna. Människor i Norden som följde asatron trodde att asarna bodde i Asgård, som låg vid en av rötterna till världsträdet Yggdrasil; människornas boning kallades för Midgård. Den främsta av asarna var den vise överguden Oden, men det fanns även andra asar som figurerar i de många sagorna och berättelserna från asatron, och de mest framträdande av dessa var Tor och Loke. Asarna stod i kontrast till vanerna – ett annat släkte gudar som de krigade emot i Vanakriget, som enligt myten var det första kriget mellan två släkten.
Oden
Oden var den främste av asarna, en vis övergud. Utöver att vara den visaste av asarna var han också krigets, de dödas, och skaldekonstens gud. Han ingår dels i en trio med sina bröder Ve och Vile, tillsammans med vilka han dödade jätten Ymer och sedan använde hans kropp för att skapa världen; och dels i en trio med sina bröder Lodur och Höner, tillsammans med vilka han skapade mänskligheten. Oden kallades i och med detta för Allfadern, i sin roll av människornas skapare, men har också många andra namn som exempelvis Enöga – vilket syftar på hur han gav upp sitt ena öga för att få del av jätten Mimers vishet.
Odens namn kommer från det fornnordiska ordet “odr”, som är mycket mångsidigt och bland annat betyder “sinne”, “raseri” och “poesi”, samt ändelsen “-ìnn”, som motsvarar den moderna svenska ändelsen “-en” för ord i bestämd form.
Tor
Trots att Oden var övergud inom asatron så var hans son Tor den mest populäre av alla asarna. Tor var den starkaste av alla gudarna, och var åskans gud. Åska uppkommer enligt asatron av att Tor, dragen av bockarna Tanngnjóstr och Tanngrisnir, åker omkring på sin vagn och bekämpar onda jättar med sin hammare Mjölner. Han bekämpar även Midgårdsormen, en jättelik havsorm, tre gånger. Den sista gången, i den framtida Ragnarök, gudarnas undergång, dödar han Midgårdsormen men dör själv av ormens gift bara en kort tid därefter.
Tors namn kommer från det urgermanska ordet “Þunraz”, vilket helt enkelt betyder “åska”. I modern engelska kan vi tydligare se detta ord för “åska” leva sig kvar i form av “thunder”.
Loke
Loke var, trots att han var son till jätten Farbaute och jättinnan Laufey, en av asagudarna, och en av de mest centrala i berättelserna och sagorna. Han kännetecknas av att vara vacker, intelligent och slug, och av att han kan ändra skepnad och kön; bland annat blev han, i form av ett sto, mor till Odens åttafotade häst Sleipner och far till såväl Midgårdsormen som den onda vargliknande varelsen Fenrisulven. Loke möter till slut sin död vid Ragnarök, då han möter asaguden Heimdall i strid och de båda spetsar varandra på sina spjut.
Ursprunget till Lokes namn är osäkert. Vissa lingvister har föreslagit att det ska vara kopplat till den germanska förleden “luk-“, som används för saker som är slutna eller går runt, och att det kan ha en koppling till Lokes roll i Ragnarök.
Nu när du är påsläst om asagudarna kanske jag kan intressera dig för albatrosser eller hoppande bönor.