Valrossen tillhör arten säl och de lever i Arktiska havet. Valrossen lever väldigt länge och kan bli upp till 40 år gammal. Det är ett stort djur, hanarna kan bli närmare fyra meter långa och honorna närmare tre meter. Deras kroppar är väldigt kraftiga och hanar kan väga upp till 1500 kilo medan honorna kan väga upp till 900 kilo. Huden är hård och tjock, de är rynkiga och har en kort nacke med ett stort huvud. Under deras tjocka hud kan den ha uppåt 15 cm späck, vilket hjälper mot den kalla kylan. De kan se hårlösa ut men de har en väldigt kort päls som inte kan ses med blotta ögat. Det som utmärker dessa bestar mest är deras kraftiga betar. Betarna består av valrosselfenben och kan bli upp till 1 meter långa.
Valrossens betar
Hanarna använder betarna framförallt i strid, när de ska slåss om honorna, medan honorna använder sina som dubbar för att kunna ta sig upp på isflaken.
Föda
Valrossar äter främst kräftdjur, musslor och snäckor men de kan även äta fisk vid behov men valrossen kan även äta sälar.
Duktiga simmare
Valrossar är duktiga simmare men rör sig klumpigt på land. De kan dyka upp till 100 meter och vara under vattnet i hela 10 minuter. Även om de är duktiga simmare så simmar de inte så snabbt. De simmar i ca 5 km/timmen.
Dräktighet och ungar
Valrossen är dräktig med sin unge i 10 – 11 månader efter parningen och den får ungar vartannat eller vart tredje år. De kan dock inte få ungar innan de är omkring 6 år gamla. Ungen kallas kalv och föds oftast på ett isflak, dock tror man att parningen sker i vattnet. Kalvarna brukar väga omkring 60 kilo och är cirka 1 meter långa. Ungarna är i behov av sin mamma i 3 år innan de klarar sig självständigt. Dock diar de bara i 2 år, men stannar i ytterligare ett år innan de lämnar mamman.
Valrossen är ett flockdjur
Valrossen lever i stora flockar och är ett socialt djur. Dock lever honorna och hanarna separat om det inte är parningsperiod. Även om valrossen lever i flock så råder en stark hierarki bland dem. De slåss till exempel om vem som ska få den bästa platsen och massa annat. Det är väldigt brutalt eftersom de slår varandra med de kraftiga betarna, vilket gör att de får blodiga sår. När det är parningstid så samlas alla valrossar, hanar och honor. Hanarna slåss då om honorna och det uppstår väldigt brutala strider.
Valrossens fiender
Med tanke på valrossens utseende och storlek kan man tro att den inte har några fiender. Det stämmer delvis men ändå inte. Valrossen har faktiskt fiender, även om de är få. Den största fienden valrossar har är människan. Eskimåerna vill åt skinnet och betarna. Av skinnet görs det ofta rep och av betarna gör man ofta slöjdarbeten. En annan fiende är isbjörnen, som oftast aldrig ger sig på en fullvuxen valross men däremot försöker isbjörnen splittra flocken så att den kan komma åt ungarna.
Här kan du även läsa om världens största djur samt mer om det spännande Murmeldjuret.