Fakta om Sengångare

Fakta om Sengångare

Sengångaren

Att se en sengångare för första gången är förbryllande. Det första som slår en är att däggdjuret ter sig både märkligt och långsamt, nästan som om att det vore inställt på slow motion. Så vill sengångaren också hellre befinna sig uppe i trädkronorna. En av anledningarna är att sengångaren är en växtätare som nästan uteslutande favoriserar de gröna och lockande bladen, från favoritträden, Cecropia. En annan anledningen är att sengångaren, precis som man kan tro, behöver en sömn som är värt sitt namn. Det lilla djuret sover nämligen riktigt gott uppe bland trädens grenar, och att slarva med skönhetssömnen är inte aktuellt. När sengångaren är skyddad bland bladverken rör den sig som en trädkung, (dock långsamt), i träden.

Tre korta

  • Tack vare sina väl tilltagna och krökta klor, kan sengångaren hänga timvis uppe i träden, och då gärna sovande med huvudet hängande ned.
  • Sengångarna har det så arrangerat, att de har både skafferi och sovplats på en och samma plats.
  • Sengångaren har den mindre smickrande benämning, håriga trögdjur.

Levnandssätt

Sengångaren som lever mitt i regnskogen bör vara förberedd när regnet kommer. Därför är det så fiffigt anordnat, att sengångares päls växer uppåt. Tack vare det så rinner regnvattnet av djuret, trots att sengångaren oftast hänger upp och ner. Sengångarens päls utgör också en skyddsmekanism, då den tjocka pälsen ger ett visst skydd, de gånger de ändå faller ner från träden.

En sengångare måste tidigt lära sig att marken inte är en bra plats för en sengångare. Trots det så måste de sköta sina toalettbesök nere på marken. Tack och lov så gör djurets långsamma ämnesomsättning, att sengångaren endast behöver gå ner från träden ungefär en gång i veckan för att bajsa och kissa. Efter avklarade behov så gör sig en sengångare, klokt i att snabbt, (nåja), klättra upp bland träden igen. En sengångare lever tryggast bland grenarna, och de gånger en sengångare överväger att förflytta sig, kanske för att hitta nya träd, så sker det om möjligt trädvägen. Onödiga besök på markplan är inte aktuella.

En sengångare måste tidigt lära sig att marken inte är en bra plats för en sengångare.

God simkunskap

Förutom vid toalettbesök, så sker också parning och ibland trädbyten, på marken. Vid behov av längre förflyttningar så använder sengångaren sin goda simkunskap, något som djuret behärskar med en hastighet, (läs långsamhet), som vi människor. Det är tur att det långsamma djuret har skapat en pakt med fjärilslarver, parasiter och gröna alger, som bildar ett slags naturligt kamouflage för sengångaren. Med tanke på att sengångardjuret inte kan springa ifrån tänkbara fiender, så gäller det att inte hålla sig synlig mer än högst nödvändigt. Kanske de kraftiga och långa klorna är anledningen, till att djuret alls vågar sig ner på marken.

För en varelse som lever i träden, är det viktigt att säkra grenarna. Därför anlitar sengångaren flitigt sitt utmärkta luktsinne. Med det kan djuret avgöra om en gren är murken, eller om den faktiskt är tillräckligt stark för hålla till sin skönhetssömn. Förutom luktsinnet, så är sengångarens övriga sinnen sämre rustade. Vare sig synen eller hörseln är något att skryta med. Inte heller tycks den lilla svansbiten göra någon nytta. I det lilla runda huvudet sitter ögonen glest placerade, och de extra nackkotorna i nacken medför att huvudet kan vridas nästan hela vägen runt. Kanske denna vidsträckta vy kan kompensera för sengångarens dåliga syn?

Levnad och fortplantning

Sengångarna delas upp i tvåtåiga och tretåiga och tretåiga sengångare. I stora drag påminner de om varandra, men exempelvis så äter de tvåtåiga ibland lite frukter eller ryggradslösa djur.

På många sätt kan sengångarna liknas vid reptiler eftersom de både har låg metabolism och är växelvarma. Sengångarens temperatur kan växla 10 grader upp eller ner, och likt ödlor kan de tillgodo sig de varma solstrålarna.

En sengångare föds efter en dräktighet på 6 till 12 månader. Vid födseln är djuret mycket litet och den nytillkomna börjar sina dagar med att klamra sig fast i moderns päls. Den lilla sengångaren dias under någon månad, innan kosten sedan inriktas på blad.

Sengångaren blir mellan 58-70 cm och väger omkring 4-9 kilo. De unga honorna blir könsmogna efter 3–4 år, medan hanarna blir det lite senare.

En sengångare lever ca 12 år i frihet.

Sengångaren blir mellan 58-70 cm och väger omkring 4-9 kilo.

Andra spännande djur att läsa om är förstås valrossen och murmeldjuret.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *