Vad är en Quokka?
När man tänker på det Australiensiska djurriket är det lätt att få bilden av en ogästvänlig ödemark fylld med fientliga och giftiga ormar och spindlar, som till exempel den dödliga inlandstaipanen som slingrar sig fram i Australiens öst-mellersta öknar, eller den skräckinjagande jättekrabbspindeln som varje dag skrämmer otursamma australiensare när de upptäcker att den på något vis har tagit sig in deras vardagsrum och agerar som om den ägde stället.
Bland alla läskiga och farliga djur som Australien är känt för, är det bra att komma ihåg att ett av världens vänligaste och gulligaste djur delar kontinent med alla de där hårresande ormarna och spindlarna. Quokkan – även kallad kortsvansvallaby – är ett litet pungdjur som bor i sydvästra Australien. Det har på senare år har blivit känt för sina fredliga och roliga interaktioner med människor. Den är nära besläktad med sina mer berömda australiensiska kusiner kängurun och vombaten, men är den enda arten inom släktet setonix.
Hur ser de ut, och hur lever de?
När den holländska sjökaptenen Willem de Vlamingh år 1696 landsteg på en ön han just hade upptäckt utanför sydvästra Australiens kust, tog det honom inte lång tid att döpa ön till “Rottnest” – efter det holländska “rattenest”, eller ‘”råttbo” på svenska. Varför gjorde han det? Antagligen eftersom han möttes av en enorm mängd quokkas där, som han trodde var stora råttor. Detta missförstånd skedde nog som en konsekvens av quokkans råttliknande svans och generellt liknande form, även om quokkan är noterbart större och betydligt fluffigare med sin bruna päls, för att inte tala om att den är ett pungdjur och inte en gnagare.
För att vara mer exakt brukar en vuxen quokka ha en kroppslängd på någonstans mellan 48 och 60 centimeter, med en vikt mellan 2 och 5 kilo, vilket innebär att de oftast är lite mindre än katter. Kattjämförelsen är extra relevant när man tittar på quokkans historia från de senaste två hundra åren, eftersom introduktionen av djur som bland annat katter och rävar till Australien under de tidiga koloniala dagarna, har skapat problem eftersom de konkurrerar med quokkan om föda. Det har resulterat i att quokkans distribution över kontinenten har minskat med över 50%, och är numera som art klassificerad som “sårbar”, vilket innebär att de löper risk att bli utrotade någon gång i framtiden om deras situation inte förbättras.
För övrigt är quokkan mest aktiv på natten och äter primärt blad, gräs och örter. De lever i grupper som kan innehålla upp till 150 individer, och de parar sig oftast runt årsskiftet, följt av ungens födsel någonstans från januari till mars.
Quokkan och människan: En oväntad vänskap
Quokkan har på senare år blivit känd för sin ovanliga och högst underhållande tendens att inte alls frukta människor. Det har resulterat i att den tidigare nämnda Rottnest ön har förvandlats till en semesterort på grund av öns stora population av fredliga och nyfikna quokkor. Anledningen till deras lugna attityd mot människor har antagligen att göra med öns totala brist på landbaserade rovdjur, och de har därför inte utvecklat några starka defensiva instinkter mot djur av vår storlek. Trots det är det bäst att inte röra dem eller ge dem mat, eftersom quokkor lätt kan bli sjuka. Det har inte hindrat folk från att ta glada selfies med dem – selfies som du säkert kan hitta på sociala medier om du är nyfiken.
Andra spännande djur är bl.a Murmeldjur och Kapybara.